Artilleri

I Svenska Lif:Compagniet kommer artilleriet bestå av ett 3-pundigt regementsstycke med full besättning, tillverkning av kanonen är i full gång av föreningens medlemmar. Snart ska den ”pusta bravt” på fienden.

Ny forskning ger en annorlunda bild av det karolinska artilleriets funktion inom den karolinska armén. Artilleriet var en inkorporerad del inom armén och den karolinska stridstaktiken. Artilleriet genomförde betydande insatser på slagfältet och inte bara vid belägringar som tidigare forskning har gjort gällande.

Huvuddelen av det karolinska artilleriet utgjordes av 3-pundiga kanoner så kallade regementsstycken. Pjäsen var med den tidens mått ett snabbskjutande vapen, 10 till 15 sekunder mellan laddning till skott, och dess funktion var att öka infanteribataljonernas eldstyrka vid anfall, till skillnad ifrån kanoner med högre kaliber var den lättrörlig och kunde förflyttas med hjälp av manskapet inom bataljonen. Ammunitionen som var mest förekommande för 3-pundiga pjäsen var så kallade kartescher, kulan hade ett hölje av papp, trä eller järn, fyllda med blykulor, skärvor av flinta och spik. Karteschen var mycket effektiv på korta avstånd och upp till 200 meter. Senare tillkom tyngre pjäser med kalibern 24 och 18 pund inom det karolinska artilleriet, och även antalet pjäser och manskap utökades under krigsåren.

Följande citat av Generalmajor Adam Ludvig Lewenhaupt, från slaget vid Ljesna den 29 september 1708, visar på artilleriets betydelse:

”Jag lät plantera stycken på fienden honom att uppehålla, till dess wårt Infanteri åter i ordning komma och skogen igen att winna fräste kunde, lemnandes till betäckning af det ännu qwarwarande bagaget – Dessutan giorde wåre med cartetscher laddade stycken en så god effect, att wid hwart skott hela öppningar som gator uthi fienden blefwo: ty wij wore inga 50 steg ifrån hwar annan”.

Även Fänrik Robert Petres anteckningar om slaget vid Gemäuerthof den 16 juli 1705 ger en klar inblick i hur artilleriet användes för att ge understöd åt infanteriet i anfallet. Enligt Petre fördelades artilleriet mellan bataljonerna så att en kanon med officer placerades i varje bataljon. Han skriver följande ”artolleriet så in delht, att en officer
med en canon blef hoos hwar battaljon”. Enligt Petre sker följande; under slaget följer artilleriet infanteriets framryckning med hjälp av artillerister som drar pjäserna för hand och ger infanteriet eldunderstöd. Han skriver följande ”wåra artolleribetienter att gifwa på med carthetscher, hwilket de så mycket fogeligare giöra kunde, som styckena släpades af solldater, ett wist anthal, så forth som battaljonerne avancerade”.